två fina samtal senare

jag älskar nog att tänka. Imorse pratade jag med en vän medan vi åt kladdochmorotskaka om det där med mål i livet och att leva i nuet. Det är en balans. Jag har alltid trott på att ju mer fysisk kamp vardagen har ju mindre psykisk kamp och tvärt om. Från början levde vi med en ständig fysisk kamp för att överleva men nu är inte denna kamp vardag längre och vi får då kämpa den psykiska kampen istället. Jag vet inte riktigt hur jag ska förklara men jag tror på det i alla fall. Typ de som lever i u-länder att de ens överlever! tror jag har att göra med att de kämpar mot denna fysiska kamp och har då inte samma existenciella (ja jag har just lärt mig det ordet i skolan) kamp som vi i de rika länderna. Vi pratade om att man måste leva i nuet för varför annars leva överhuvudtaget liksom? men jag klarar inte att leva utan mål, som man ju har för framtiden. Ser jag inget framför mig ser jag ingen mening. Så jag antar att man måste hitta en balans helt enkelt.
Det andra fina samtalet handlade om ilska. Min vän hade fått frågan om hon hade mycket aggressioner inom sig för hon tog ut så mycket på sig själv. Men hon tyckte inte det, och jag känner inte att jag har det heller. Men vi alla måste ju ha aggretioner liksom. Och jag blir sällan arg på andra. Typ aldrig. Utan jag gör nog precis som hon och släpper ut alla aggretioner på mig själv. Allt som går dåligt är på något vis mitt fel. Vad elak man är mot sig själv. Hos alla andra ser man det fina och blir avundsjuk, medan man hos sig själv fokuserar på det som är fult.
Lägg av! det var förresten thaiboxningen väldigt bra på... att få ur en aggretioner


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

impulss

Följ inte den stig som leder någonstans. Gör istället en ny stig och lämna ett spår efter dig

RSS 2.0