juletanke

För ett tag sen orkade jag inte med människor. Jag förstod mig inte på någon och var trött på att försöka. Har länge funderat över det här "hur är vädrat idag"-pratet. Varför har vi det? Och när folk pratar om självklara saker och bara typ bekräftar varandra. Vad är det för mening? Men vad ska man prata om? Ville typ isolera mig på en öde ö utan några man måste anstränga sig och vara social med. Idag har det skiftat. Vi delade ut paket till klassen och flera hade verkligen tänkt igenom vad de gav, på julshowen hölls ett jättefint tal om de snälla killarna som aldrig riktigt uppskattas. Det berörde mig plötsligt, de fina tankarna. Folk bryr sig! När jag skulle hem köpte jag en situation stockholm för första gången och först tyckte jag säljaren bara såg tråkig och sliten ut men sen sken hon upp av att jag kom och hennes enkla ord värmde hela mig. Pratade med en vän om hur osäker man känner sig trots att man tydligen ser vuxen ut.
Tror att det svåra ligger i att uppskatta människor när man är upptagen med att själv försöka vara bra, passa in. Själv ägnar jag otroligt mycket tid till det i alla fall. Jag funderar nästan över  allt jag säger och gör och hur folk uppfattar mig och massa sånt. Det blir så automatiskt trots att jag inte har jättedåligt självförtroende eller så. Men mindre sånt och mer uppskattning mot sig sjävk och andra är kanske det som gäller. Det finns hopp i alla fall. Kärlek


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

impulss

Följ inte den stig som leder någonstans. Gör istället en ny stig och lämna ett spår efter dig

RSS 2.0